Vilken dag!

Ja nog har det varit det allt, men trots allt så slutade det bra (se tidigare inlägg) förstod nog inte riktigt då heller jag vad som hade hänt känns det som. För Emil hade på något sätt kastas omkull i sin stol på nå vis och gissa om att storebror fick bråttom bak och hjälpa sin lillebror Emil upp. Vad gullig när det väl gäller, så det föll tårar ner även på Simons kinder när han försökte trösta Emil. Till en början var Emil knäpp tyst, men övergick snabb i något s.k chock tillstånd så han bara skrek och grät och gick absolut inte till bilen igen, så dom hade fullt upp att försöka få med sej Emil i bilen hem.
Men som tur var så gick ju allt bra, tack och lov!!!
Emil betede sej väldigt märkligt här i kväll, han är ingen som brukar leka med saker just, men storebrors små bilar blev jätte populär här i kväll och inte minst crossen ni ser på bilden, den lekte han med hela kvällen och trycker man ner bakänden så låter den som en cross, men det märkliga var att rätt vad det var när alla bilar var i hörnet mot bakvägen ut mot altandörren då blir han helt hysterisk och backar och går i från bilarna och vägrar gå dit och sitter och sneglar från matrumet. Helt så där bara! Fattar inte riktigt vad han menade med det där, är det händelsen som hände i dag som kom på honom igen eller vem var mer och lekte med bilarna??? Något var det och vi lär aldrig få ett svar på det. Märkligt!!!

Annars inte gjort så mycket i dag, stod redo med mat när dom kom hem för alla var hungriga, var upp och hälsade på Andrè och Sandybell en vända jag, Liam och Oskar.
Annars mest varit hemma och inte gjort speciellt mycket. Fixade ett par stövlar till Emil på vägen hem för han springer ju i sina fodrade stövlar annars han. Med det var lite dåligt med storlekar på dom lite billigare och dessa var ju i dyraste laget 249 kronor, men men. Glad blev han efter som han älskar skor och crossar och hjälmar. Det ända som hägrar för honom.

Kastar även inte lite andra kort som jag hittade sen i Söndags, nu blir det ta en dusch om jag orkar och hoppa i säng. Klockan går så fort så...

Natt natt på er

Änglavakt!!!

Gud så rädd man blir!!! Darling ringde och berättade att dom väntar på bilbärgaren. FY! Tankarna bara snurrade! Vad har hänt???
Dom kom väl och åkte som man gör en 90-100km/h och så slår hjulen/hjulet tvärnit och det lär ju känns otäckt i den hasigheten. Dom hade lika gärna kunnat åkt av vägen, eller mot möte eller voltat. Men tack och lov så finns det änglar!
Men Emil var så rädd så han bara grät och skrek! Stackars liten vän!

Så nu väntar jag hem dom med bilbägaren!!!!

Detta fick mej på andra tankar, vad livet är skört alltså.

Va rädda om varandra där ute!

Vagn till salu?

Någon som har någon barnvagn till salu ???

Skulle alldels ha haft tag i en, har bara en nämligen eftersom våran goo pöjk Emil har sparkat sönder den andra så är det ingen ligg möjlighet i den. Så akut behov av en för den behövs den närmast tiden och sen till Hösten när grabbarna skall in på dagis också!

Hör av er!!!

Min mail adress: guldbyn2007@hotmail.se eller vilda78@live.se

Rent hus och raseriutbrott!!!

Jaa gud vilken seeeeg dag det varit! Inte kommit tillskott med så mycket mer än att jag har dammsugat övervåningen, dock Sannas rum kvar att dammsuga såg ut som hej kom och hjälp mej och hon har nog inte blivit så där jätte glad om jag kommit in där. Så får försöka med det i morgon och torka golven skulle också behövas! Känns som om att man tänker ääää, ingen som är uppe en då på samma sätt som nere. Så jag lovar det blir inte ofta, kanske ett fall för "huset rent" ??? Närå riktigt så illa är det väl inte för titta man på det pogrammet då är det vidrigt! Men jag tycker när det är saker mest överallt då blir det så svårt att städa också tycker jag.

Annars i dag inte gjort så mycket mer än att det gått några pannor kaffe! Blää känner jag nu alldels för mycket. Haft främmande här också i kväll så det har varit full rulle och lite till. Sen Emil med sitt humör, vad tusan skall man göra. Ser rätt otäckt ut när han från stående kastar sej hejdlöst bakåt så det smäller i skallen och ligger där som en bilbåge mellan varven han kastar benen rätt upp i luften och slår i med hälarna rätt i golv och ligger där och sparkar i samma veva han är som en pilbåge. Vet inte vad man skall göra åt såna där raseriutbrott, man hinner ju inte med heller! Någon bra idè?????
Men nu sover han Emil i varje fall för han var vaken ganska prick tolv tim utan att ens sova, att han orkar!!! Energi som jag inte i ord kan beskriva.

Ååå Liam är då ännu så dålig i magen, måste ringa hälsocentralen t veckan. Tror dom har stängt denna vecka eller om jag skall ringa barnmotagningen i Bollnäs, åå höra vad man skall göra. BVC här uppe säger ta bort allt vad mjölk heter i allt... Svårt då! Skall man ge honom i stället för välling som äter välling morgon och kväll, plus när han skall sova. Så minst fyra flaskor per dag och det är ju typ en liter välling. Nej jag vet inte jag så har du nå förslag om det så tages tips emot tacksamt. Själv tycker jag man kan ta ett prov på han för att kolla, eller så. Nå enklare än att krångla med allt annat!

Ja nej jag vet inte inte, hur fan man skall göra!

Nu skall jag ta och plocka ihop lite här efter kvällen som varit.

30 Mil

Kastar in lite kort från resan, blev några stycken i varje fall och dessutom bara med mobilen därav det dåliga skicket på korten. För så fort du rör dej eller så då blir det så himla suddigt. Men ja det blev några då i varje falll...
Även några mil också hela 30 mil och det mest i skogen, så här har man nu åkt på träningsverk likaså därling. Benen och vad heter det då bägge sidorna om magen men det blir ju att man lutar med och håller emot. Det är jobbigare än man tror att åka fyrhjuling i terräng faktiskt, så det blir ju motion det där.
Men roligt hade vi och många glada skratt, var en da bort till skajet och finnfara i skog och mark och tur med vädret hade vi. Inte en endaste regndroppe tur nog.
Övernatte i Skalen gjorde vi, i vindskyddet där och hade med oss lite korv och bröd och lite cider och öl. Mysigt bara rå om varandra i ett dygn! Love you darling!

Lite nya kort!

Kastar in lite nya kort, kameran har varit framme lite nu och då under den senaste tiden i det härliga vädret.
Å kolla in pojkarnas nya kläder som Made By Me har sytt, grymt läckert! Henne hittar ni på http://madebymadeleneeriksson.blogspot.com/

Sen har vi en liten Liam som reser sej upp mot det mesta och försöker klättra upp på allt bara han kommer åt. Här fixade han så att han kom upp i stående mot stolen och gick runt med den, tills han fastande vid väggen. Tiden går ju så grymt fort alltså, e ju nästan bara en månade kvar så fyller han 1 År våran lilla kille.

Hemma!

Nu har vi kommit hem! Har varit borta jag och darling med fyrhjulingen i skog och mark i ett dygn! Helt underbart!
Fått rensa hjärnan från en massa funderingar och bara funnits här och nu, så i natt sov vi i ett vindskydd som vi hittade i galven och sammanlagt blev det 30 mil i skogen men denna underbara maskin!!
Hann även med lite kort också, så jag tänkte jag får lägga in dom i kväll. När grabbarna Eriksson somnat och sover. Lite lättare att sitta då känner mej lite stressad just nu, skall kasta i mej en kopp kaffe och ta ett piller och se om huvudet lättar till bättre läge än ont i skallen.

Så vi hörs gott folk i kväll!

Hur det hela började? Del 19

Äntligen bar det väg hem över, fick hjälp av min vän till tåget med allt och vinkade henne hej då. Gud så underbart bara några mil från mitt hem. Till lägenheten som jag fixade under sista veckan jag satt. Var inte lätt att få en lägenhet från kåken heller. Men fick en tvåa gjorde jag...
Hemma med darling och barnen! Äntligen!
Nu var var vi äntligen tillsammans igen efter allt vi gått igenom under sista tiden, nu äntligen få kämpa tillsammans och vara tillsammans.

Hade villkorligt i ett år också från 24 maj -06 till 24 maj -07 och sen övervakning då under ett år. Det fungerade super fint och jag är så glad att få just ha den övervakaren också, som jag kände sen innan och haft kontakt med under anstalts tiden och vi har fortarande kontakt så gott som dagligen. Hon är en super härlig människa!

Detta var det som jag ville berätta om den tiden som kanske inte alla vet av hur det såg ut, många viste ju vad man gjort och att man satt. Men i detaljer. Ändå är detta väldigt lite jag skulle kanske kunna skriva en jag 80 procent till det skulle jag. Finns hemskt mycket att berätta!

Livet hemma har inte alltid varit så lätt heller från det att jag kom hem och fram tills i dag, mycket har hänt både på gott och ont det har. Å jag kommer delvis att lägga upp lite andra saker här fram över och nu tänker jag återgå till lite vardags snack och prat. Om livet nu och kommer att skriva om livet för också från muck dagen tills i dag.

Men det var med blandade känslor jag har skrivit om detta, det var svårare än jag trott.

Men mitt liv kommer att kastas fram och tillbaka om nu och dåtid!

*kram*

Hur det hela började? Del 18

MUCKADE 24 Maj 2006 från anstalten Ljustadalen i Sundsbruk i Sundsvall!!!

Vilken grej äntligen, väcktes med en kopp kaffe klockan fem på morgonon satt med en tjej från Edsbyn nämligen. (kallar alla för tjejerna ovasett ålder, den termen användes mycket på kåken) Hon hade som sagt fixat kaffe och drog på en låt med The Podels (eller hur det stavas) det dånade inne på avdelningen och folk blev något irriterad lika natt personalen.
Hade inte tänkt att kliva upp så tidigt, men snällt av henne att fixa en massa.
Anämälde mej som vanligt mellan sju och åtta, har för mej att det var runt tio jag lämnade anstalten, fick ju gå från halv åtta men jag skulle passa med buss och tåg hem så jag stannade kvar den stunden.
Sade Hej då åt alla tjejer och personal! Mötes av min vän som jag satt med som muckade två veckor före mej som jag har kontakt med en i dag hon fick hjälpa mej med alla väskor.

Dörren slogs igen bakom min rygg, jag var fri från anstaltens väggar!

Hem till Edsbyn!

Hur det hela började? Del 17

Ja då var man tillbaka på anstalten, rutinerna hade man redan så det var bara köra på. Åter placerad i köket min sista tid, hade två stycken permissoner kvar som var på 72 tim per gång.
Nedräkningen började och nu tyckte man att det var nära. Många tjejer hade gått som var där när man kom och nu började det dyka upp folk som skulle till bringa lika lång tid som en annan gjort ända till Jul och så.
Julen på anstalten var väl en mindre rolig helg, den vill man helst tillbringa med sin familj. Jag hade ingen möjlighet att åka hem vare sej till jul eller nyår för det måste gå en vis tid mellan varje permiss.
Så jag tillbringade den tiden där inne, julmat lagade vi som jobbade i köket och alla åt tillsammans fick en varsin julklapp av anstalten som innhöll bland annat schampo och ett telefonkort. Längtan till darling och barnen var stor! Somnade tidigt den kvällen och nyår var vi ut utanför anstalten och tittade på fyrverkeri. Dörrarna upplåst på personalens ansvar som efteråt inte var speciellt bra, Karin var mindre glad. Vi skall vara inlåst klockan tio.

Tiden i anstalten närmade sej sitt slut! Muckdagen närmade sej, sista dagarna var lång försökte sova mycket och var allmänt les på köket, deras grupp kurser allra helst. Så en morgon gav ja tusan i att kliva upp och jag brydde mej inte sista tiden om att sängen skall vara bäddad och en massa närvaro anmälningar. Nu ville jag hem!!!

Minns ett av Karin Persons utbrott den morgonen jag hoppade över den berömda grupp kursen. Låg som bäst och sov si så här vid halv nio på morgonen. Min dörr låstes upp med ett klick som kunde få kolven i låset att gå sönder, på med halllampan och stora taklampan och min läslampa rätt i ögonen och Karin Persson steg, "klippilikloppan" hon skrek: DU SKALL INFINNA DEJ I GRUPPEN OM TIO MINUTER!!!! Vilket uppvaknande! Då var hon inge rolig alls. En annan seg och trottsig!

Sen hände det även med jämna mellan rum att alla blev samlad i köket i matsalen med personal, minns första gången fattade inte riktigt vad som hände. Pliterna sprang och hämtade intagna här och där och man blev satt i matsalen och avprickad att man var där. Då var det nämligen knarkvoven på besök, voven och hans ledare sökte genom hela anstalten ihop om att finna droger men vad jag vet så hittades det aldrig något. Sen under tiden fick en och en gå ut till anstalts chefen Karn och personal. Av med alla kläder som nogrant gick igenom efter droger.

Så det är faktiskt en hel del koll på det mesta och varje dag kör personalen genomgång av ens rum efter saker man inte få ha där inne och kollar så att man bädda sängen. Det hade jag lite svårt med, tyckte en då att det var mitt rum! Å hade man inte bäddat sängen fick man lapp på insidan av dörren i trevliga färger och jag plockade aldrig bort dom oc jag täckte nästan hel dörr av dessa färgglada lappar.

Som t.ex mobiler för absolut inte förekomma med det gjorde det kan jag säga, det fanns. Å jag som alla andra ringde också ut och blev uppringd. Det du vill ha in går faktiskt. Men att springa ute nattetid som upptäcktes var mindre bra, en tjej gjorde det och det fick vi kollektiv bestrafning för. Alla fönster blev låsta nattetid. Lite jobbigt för det kan vara skönt med frisk luft in. En då får man inte ge "kollektiv bestraffning" men det förekom det med.

Sen en händelse man bittert fick ångra också, på mina typ sista gånger när jag och en bästa vän till mej där inne fick en P14 beviljad på slutet, det är alltså en kortare utevistelse och vi valde alltid biblioteket. Då bestämde vi oss för att hoppa över den så vi var och sprang på en massa affärer såsom HM, Lindex och alla dom här handlade lite nya saker. Å när vi var inne på HM och stod och väntade på att få betala så ser vi skolläraren komma in och försvinna in i affären. Oj oj vilken tur hon såg inte oss. Trodde vi ja!!!
Gömde våra saker bakom garaget och skulle hämta in det sen när det blev mot kvällen och personalen gjorde sitt. Å det gjorde vi, gick fint!
Enda tills dagen efter då blev jag och min vän inkallade till personal och chef. Dom hade sett oss... INDRAGEN P14, jaha täntke vi. Ä vi skulle bara ha hunnit en par gånger till så vi brydde oss inte så mycket.

Så nog kan man kalla anstalten för ett "vuxen dagis" allt! Blir lite så när man inte behöver göra så mycket.

Dagen före den stor MUCK dagen 24 Maj -06 då var det helt stå hej hela rummet skulle städas överallt all min packning skulle ut och gå igenom så man inte stulit något av anstaltens saker. En lång dag...

På kvällen när jag la mej så tänkte jag, i morgon kväll då ligger jag i min egen säng. I morgon är jag frisläppt och har mitt liv att ta hand om och mina barn och mitt livs största kärlek Mange!!!

Somnade gått den kvällen och vaknade tidigt på min stora dag.

Äntligen var 24 MAJ 2006 här.

Hur det hela började? Del 16

Dörren låses upp och Reidar och en till öppnar dörren. Vad gör du här? Skall inte du vara på familjehem?
Jo men, släpp in mej det är det viktigaste av allt. Ja så stora ögonon har jag aldrig sett några ha. Fick sedan höra att det aldrig under Ljustadalens tid och personal hade aldrig hört nå sånt hända heller på något annat ställe att någon intagen kommit tillbaka.
Jag slog mej ner i vaktkuren och sa fy fan vad skönt att vara tillbaka. Reidar bara skrattade. Jag måste ringa sa han. Ja ring du sa jag huvudsaken jag slipper åka tillbaka.
Han började slå på telefonen till anstalts chefen mitt i natten, väckte han henne. Hon hade jour nämligen. Han sa det jag har en liten fågel som kommit tillbaka och jag hörde hur hon vaknade till liv med ett stort VA??? Ja Linda är tillbaka från familjehemmet.
Blev inlåst på avdelning och på en madrass i vardagsrum fick jag ligga, anstalten var överbelagd igen.
Så morgonen efter såg jag många nyfikna som försökte titta in. Dom trodde väl att någon "ny" kommit.
Klädde på mej kläderna och öppnade dörren, det blev ett jubel och alla verkade glada att se mej inte minst min närmaste vän där inne. Hon grät så pass när jag åkte... stackars henne. Man knyter så starka band med varandra och just det bandet finns kvar ännu i dag, vi har kontakt och hälsar på varandra.

Inkallad till anstaltschefen och säkerhetschefen. Hon var inte glad kan jag lova. Jag hade ju för friden rymmt, jag skulle ha ringt. Dom kontrollerade alla klockslag jag vartillbaka, vilken tid Ingela såg mej jag åkte på pissprov och Karin sa, ja jag vet inte sa hon. Du kan få "knall" ååå nej tänkte jag hjälp, inlåst på sluten anstalt! Det ville jag verkligen inte. Jag ville stanna här tills 24 Maj. Förklarade min situation hon tittade på mej med sitt vita hår och vitpudrade ansikte och målad, ja sa hon. Det var nära isolering, knall o transport, men klart att du skall vara med oss. Tills den dagen du blir frisläpt!

Livet vände! Åååå vad skönt!

Äntligen hemma!!

Hur det hela började? Del 15

Jag hade min plan, den var färdig packad. Jag skulle från huset och från Ingela i Bergvik.
Så fort Ingela hade somnat den kvällen så skulle darling, X och X hämta mej i Bergvik. Darling hade fixat både bil och två som kunde köra. Jag och Ingela tittade på film den kvällen, men jag var inte där i mina tankar, då var jag långt bort.
Jag skickade ett sms till darling hon sover! Fick svar tillbaka och här var klockan ca 23.30.
Jag smög och la mej med kläderna på i min säng och efter några minuter så hörde jag hur tven knäpptes av min dörr öppnades och hon kollade väl så jag var kvar.
Inte så längen till tänkte jag, väntade i några minuter och satte mej upp. Äntligen jag skulle här i från. Kollade till klockan för jag visste dom bör vara nere på ca 00.20.
Darling skrev efter vägen så jag viste när jag skulle bege mej ut, tiden närmade sej och darling närmade sej. Öppnade dörren försiktigt till mitt rum och gick sakta ner för trappen. Den kändes lång kan jag säga och jag måste hela vägen ner och förbi kök och Ingelas sovrum och ut mot grov hallen. Sakta tar jag mina steg, men bommar på sista trappsteg trodde jag var nere fast det var ett kvar. DUNS!!! Tittar snabbt mot Ingelas dörr för jag tänkte vaknar hon skall jag på toa bara och jag hade då plan B fönstervägen ut från toa. Smyger förbi Ingelas sovrum och ut mot grovhallen. Jag vet inte ens om mitt hjärta slår och om jag andas. Tar upp min väska och sätter den på ryggen, låser upp dörren som låter "klick" ut fort! Stänger dörren sakta och försiktigt. Sen öppnas världen och jag springer en ca 150 meter bort från hennes hus, ringer till darling som närmar sej hör deras bil och dom vet inte riktigt vart dom skall och jag förvirrad!!! Skynda er skriker jag i telefon!! Panik, tänk om hon kommer och har sett mej, kommer i sin Saab.
Äntligen, jag ser två billysen, äntligen. Kastar in mej i bilen bak med darling, mina tårar rinner och jag sitter som fastklistrad på darling och han håller mej i ett hårt grep! Jag vill aldrig släppa! Du är tokig du säger han, men jag älskar dej så jävla mycket, du och jag för all framtid!
Jag ger X mina pengar som jag har, bensin pengar för att dom skall ta sej till sundsvall fram och tillbaka.
Vi låg på som fan ner till Sundsvall, jag får inte spilla en minut i resväg. Jag och darling i baksätet och musik, låtar som jag aldrig kommer att glömma, bl.a våran rymmarlåt.
Vägen känns kort och vi närmar oss Sundsvall så fort, vi hade så mycket att säga där bak och min längtan till darling var enorm.
När vi väl kommer till Sundsvall mitt i stan, då tappar vi bort oss totalt! Hur fan hittar man till Sundsbruk, till Anstalten. Hjälp, vi yrar runt i massor innan vi hittar någon att fråga.
Hittar till slut rätt, jag var smått förvirrad och har bara åkt buss där och absolut inte tänk åt vilket hål.
Men vi kommer fram, stannar en liten bit från.

Jag ringer dej i morgon älskling och tack för att du räddade mej. Jag och du för alltid! Avskedet var svårt, men jag hade bråttom!

Vinkar hej då och ser två baklysen försvinna i mörkret, klockan är mycket. Med väskan på ryggen går jag fram till entren och ringer på klockan!

Äntligen hemma! Men får jag komma in? Måste jag tillbaka? Frågorna var många innan nattpersonalen kom till dörren.

Klick dörren låses upp!

Hur det hela började? Del 14

Tiden gick fort det gjorde den verkligen och när vi kom där i ja du vad kan det ha varit tro måste ha varit Mars.
Tänkte liksom tre månader till, vad jävla drygt! Jag vill vara med baren! Fanns en tjej som suttit länge och som skulle få en P34, det är alltså behandlings hem eller familjehem och hon blev beviljad familjehem i sitt ställe som hon bodde på i dalarna... Å hon kunde vara med sina barn.
Jag tog upp detta med min kontaktperson att jag ville också få en familjehemsplacering en P34, det tyckte dom lät bra jag också, få ha barnen hos mej hur mycket jag vill sista tiden tills den 24 Maj.
Så utredning för det gjordes och man fick kliva upp i nämnden så då var jag med min kontaktperson upp i nämden sitter olika människor som lysnar till ditt liv och ditt brott och din vilja vad du vill som bedömer rakt av om du får en P34 eller ej. Ååå jag blev beviljad en P34 och skulle bo i Bergvik hos Ingela. Gud så underbart, var och hälsade på med personal från anstalten och allt kändes så bra. Inför en P34 ansöker du om klädbidrag och jag fick tre tusen kronor som jag handlade kläder för innan jag blev skjusad till mitt familjehem.
När jag kom dit till Ingela då kändes det ingen bra alls, dels hade jag åkt från tjejerna på kåken och åkt från mitt hem där. Till ett nytt hem, försökte se glad ut tänkte på barnen och planeringen där härligt!
Min kontaktperson och följare lämnade mej där hos Ingela, å hjälp tänkte jag. Stort hus gör som man vill med det mesta, mobiltelefon hela tiden. Pratade så gott som i telefon hela tiden. Med barnen, med darling och tjejerna på kåken!
Hälsade på Ingelas två vuxna barn med familj i Bergvik...var ut och handlade lite.
Detta kom att bli en kort tid, tror det var dag tre på kvällen. Jag mådde jätte dåligt och hade någon erbjudit mej att inte stanna i detta jordeliv då hade jag följt med. Mådde återigen super dåligt, jag bara låg den dagen orkade inte kliva upp mina tårar bara rann och jag lossades sova när Ingela tittade till mej.
Det som kretsade i mitt huvud nu: JAG SKALL HÄR I FRÅN TILL VILKET PRIS SOM HELST!! Innan detta dygn är slut, torkade mina tårar och packade det viktigast i en väska i min tvättkorg och bar ner den och sa åt ingela att jag tvättar lite i morgon. Gick tillbaka upp på mitt rum på övervåningen, ringde min darling och sa du, du måste hämta mej. Han undrade om jag blivit galen och jag sa att det är nära nu och jag tar livet av mej om jag måste stanna. Jag vill tillbaka till ANSTALTEN NU!!! Han trode jag blivit galen kanske du också som läser detta. Hur sjukt det än kan låta så hade jag mina tjejer mina "mammor" o "pappor" inne på anstalten, där var mitt hem tills den 24 Maj. Jag vill hem till anstalten Ljustadalen...min längtan var stor tillbaka jag kände mej trygg där med min "familj"

Kan du hjälpa mej darling??? Jag måste här i från!!!

Hur det hela började? Del 13

Ja det våra många ögon som tittade tyckte man när man var i Birsta och handlade till anstaltens egen kiosk, hur normalt är det att man handlar godis och dricka för en tre fyra tusen och cigg för lika mycket också. Som man först skall packa upp och betala och packa i. Sen inte nog med det så var det alltid en personal med, plus två stycken av dom intagna som handlade åt resten av tjejerna.
Det var inte så lätt, för alla ville ha så olika. Ville man ha något handlat från affären fick man skriva på ett kuvär utanpå vad man vill ha och lägga pengar i kuvär. Sen skulle dom två som åkte springa och plocka med allt det där. Sen dessutom pakca upp och stå där med en trave kuvär och betala åt en och en.
Mycket rörigt!!!!
Men samtidigt skönt att komma ut och detta gällde bara för dom som var inne i permissions gången så att säga och sen fått det godkänt via en anhållan eller ett snack med anstalts chefen.

Sen i början har man lite fina minnen av barnen också som var på besök då dom fick skjus upp och fick komma in och vara med, dom hälsade på två gånger i början jätte fint jätte mycket och helt underbart. Få vara med bara dom, men när besökstiden är slut och det är dags för dom att åka hem då är det inte kul längre. Försökte hålla mina tårar borta för deras skulle, men den satt så högt upp att det var så himla nära att gråta. När dom gick första gången minns jag att jag åter igen gick in på mitt enkelrum. För dom tyckte det var kul att handla i våran lilla kiosk och när jag kom in på mitt rum för att plocka ihop bl.a lite saker efter Oskar bl.a eftersom han då bara var nyss fyllda tre år så hade han hämtat in massor, då brast det alltså. Herre gud! Tårarna bara sprutade ut och rann ner på kinden. Jag gick ut orkade inte se leksakerna efter barnen och deras godispapper.
Jag stängde igen dörren och gick ut, tände min cigg och då ser jag barnen åka med sin skjus i bilen nedanför anstalten och fy fan jag glömer det aldrig!!!!

Men tiden gick och jag hade ner barnen två gånger täntke ta ner barnen än sista gång men det är jag glad för att jag inte gjorde, ljustadalen var lugnt i början sen kom det så mycket folk och mycket konstigt folk och det blev överbelägning och folk sov i vardagsrum. Mycket bråk och tjafs än vad det var i början.

Det gäller liksom att hänga med flocken, så länge du var snäll på gänget och höll dej väl och inte sprang och "golade" inför plitarn så gick det bra. Men var du en typ som golade och tittade styggt och kanske sa som en intagen gjorde att du inte gillar "knakare" och var allmänt dum på alla då fick du skylla dej själv, där är det inte så roligt om du är i källaren själv eller när dörrarna till avdelningen är stängd.
Ja visst jag gjorde också som alla andra gjorde jag gav mej på en tjej eller ja man kallade varandra för tjejerna men hon var väl femtio plus som jag gav mej på i källaren när ingen såg och skrämmde upp henne med ord och slag, där resten av gänget tjejor säger att jag var där och där så jag inte skulle få skit och personalen skulle tycka att hon "kryckan" hade hittat på allt. Som när hon fick sova inne på isoleringen för att hon var så rädd för oss, finns nämligen ett isolerings rum där inne, om du behöver för att du kanske gjort något inne på den öppna och väntar transport till en sluten anstalt, som när en tjej hade droger inne.
Så därför tog jag inte ner barnen något mer och sen var jag inne i persmissons gången, när jag hade gjort mina tre månader fick jag min första åtta timmars permisson. Åkte tidigigt på morgonen och strax efter sju och var hemma runt lunch tid hos barnen och sen tillbaka vid sex tiden eftersom man måste vara tillbaka på anstalten senast nio tio tiden. Härligt att komma hem! Men jag visade mej inte så mycket ute, det var bara barnen och jag då.
Sen fortlöpte min permissioner och jag tror jag hade en 24 tim permisson nästa gång eller om det var rent av 72 tim. Jag minns inte rikgtigt...
Men 72 tim var det man han med mest och som varade längst, det är alltså 72 timar och plus resetid. Så det blir ju en hel helg det! Sen inför varje persmisson fick man äta "antabus" trodde dom verkligen att man skulle hem och festa? Detta var tydligen en bedömning av vad man satt för. Jag hade ju mycket alkohol i min bild också.

Helt underbart, för man fick något att se fram emot då, sen började jag då även att träffa darling på mina 72 tim persmissioner, han är ju mitt största kärlek och det har alltid varit vi två även fast vi inte kunnats ses, min darling satt sista tiden hemma med fotboja efter sitt straff på kåken så fick han fotboja som sista anhalt. Så det passade perfekt att vi träffades hemma hos honom. Sen ringde jag honom så ofta jag kunde från anstalten också.

Tiden på slutet gick jätte fort, för man hade ett kort mål att nå ständigt och se fram emot!

Hur det hela började? Del 12

Ja som sagt var det hemskt mycket olika folk och man hittade ju dom man trivdes bäst med så klart det gjorde man.
Vis gruppindelning förekom det gjorde det och visa grupper var mer populär en andra, jag hamnade väl mest där det hände saker än att hänga med t.ex sportfånarna på gymet. Visst var man ner ditt också och testade en massa olika, men ha ha det som rutin näää. Solarium hängde jag i det sista halvåret och när man väl kom hem kände man sej som en neger alltså.

Fögyllde mina dagar på kåken med att vara i köket försökte byta plats många gånger men näää pliten Annelie hade mej i sitt grep. En gång i veckan kom även KRIS dit och pratade och så där. Men jag tror dom flesta var mest intresserad av deras fika bröd och inget annat, samma sak när prästen kom i bland. Var tusan fanns intresse för det?
Sen kördes det nå så här tolvstegsprogram i två grupper också, men det tyckte jag var värdelöst så det var bara blää det med.
Sen hade vi Ulla också som kom in utifrån som vi var hos en liten grupp man fick prata och bertätta om olika saker. Det var lite trevligare det.
Sen Britta glömer jag aldrig, en goo stor tant lika kort som hon var tjock typ, det var enskilda samtal. Hon hade en massa tok för sej man satte frön i öronen som skulle vara lugnande och gud vet vad, man pratade om livet för och nu och det sista man gjorde var att dra ett kort som hon hade med såna här Taroo kort eller hur det stavas tänk att det stämde så väl alltså, det var otäckt konstigt. Ja Britta glömer man aldrig.

Sen på anstalten hade man ett förtroende råd. Där frågor mot anstalten och i gruppen tog upp möte varje måndag morgon i matsalen tillsammans med plitar och chefer.
Det fungerade väl lite hur som haver det mellan varven tycker jag och nog hände det att det blev lite osämja.

I anstalten hade vi en egen kiosk också som vi ansvarade för själva och under en lång period hade jag kiosken och ansvarade för dess kassa och inköp och inköpen handlade vi en gång i veckan på en stor affär i Sundsvall. Mycket bra priser, men kändes lite konstigt att handla godis och cigg för ca sex tusen i veckan för att fylla på kiosken.