Dörren låses upp och Reidar och en till öppnar dörren. Vad gör du här? Skall inte du vara på familjehem?
Jo men, släpp in mej det är det viktigaste av allt. Ja så stora ögonon har jag aldrig sett några ha. Fick sedan höra att det aldrig under Ljustadalens tid och personal hade aldrig hört nå sånt hända heller på något annat ställe att någon intagen kommit tillbaka.
Jag slog mej ner i vaktkuren och sa fy fan vad skönt att vara tillbaka. Reidar bara skrattade. Jag måste ringa sa han. Ja ring du sa jag huvudsaken jag slipper åka tillbaka.
Han började slå på telefonen till anstalts chefen mitt i natten, väckte han henne. Hon hade jour nämligen. Han sa det jag har en liten fågel som kommit tillbaka och jag hörde hur hon vaknade till liv med ett stort VA??? Ja Linda är tillbaka från familjehemmet.
Blev inlåst på avdelning och på en madrass i vardagsrum fick jag ligga, anstalten var överbelagd igen.
Så morgonen efter såg jag många nyfikna som försökte titta in. Dom trodde väl att någon "ny" kommit.
Klädde på mej kläderna och öppnade dörren, det blev ett jubel och alla verkade glada att se mej inte minst min närmaste vän där inne. Hon grät så pass när jag åkte... stackars henne. Man knyter så starka band med varandra och just det bandet finns kvar ännu i dag, vi har kontakt och hälsar på varandra.
Inkallad till anstaltschefen och säkerhetschefen. Hon var inte glad kan jag lova. Jag hade ju för friden rymmt, jag skulle ha ringt. Dom kontrollerade alla klockslag jag vartillbaka, vilken tid Ingela såg mej jag åkte på pissprov och Karin sa, ja jag vet inte sa hon. Du kan få "knall" ååå nej tänkte jag hjälp, inlåst på sluten anstalt! Det ville jag verkligen inte. Jag ville stanna här tills 24 Maj. Förklarade min situation hon tittade på mej med sitt vita hår och vitpudrade ansikte och målad, ja sa hon. Det var nära isolering, knall o transport, men klart att du skall vara med oss. Tills den dagen du blir frisläpt!
Livet vände! Åååå vad skönt!
Äntligen hemma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar