Hur det hela började? Del 14

Tiden gick fort det gjorde den verkligen och när vi kom där i ja du vad kan det ha varit tro måste ha varit Mars.
Tänkte liksom tre månader till, vad jävla drygt! Jag vill vara med baren! Fanns en tjej som suttit länge och som skulle få en P34, det är alltså behandlings hem eller familjehem och hon blev beviljad familjehem i sitt ställe som hon bodde på i dalarna... Å hon kunde vara med sina barn.
Jag tog upp detta med min kontaktperson att jag ville också få en familjehemsplacering en P34, det tyckte dom lät bra jag också, få ha barnen hos mej hur mycket jag vill sista tiden tills den 24 Maj.
Så utredning för det gjordes och man fick kliva upp i nämnden så då var jag med min kontaktperson upp i nämden sitter olika människor som lysnar till ditt liv och ditt brott och din vilja vad du vill som bedömer rakt av om du får en P34 eller ej. Ååå jag blev beviljad en P34 och skulle bo i Bergvik hos Ingela. Gud så underbart, var och hälsade på med personal från anstalten och allt kändes så bra. Inför en P34 ansöker du om klädbidrag och jag fick tre tusen kronor som jag handlade kläder för innan jag blev skjusad till mitt familjehem.
När jag kom dit till Ingela då kändes det ingen bra alls, dels hade jag åkt från tjejerna på kåken och åkt från mitt hem där. Till ett nytt hem, försökte se glad ut tänkte på barnen och planeringen där härligt!
Min kontaktperson och följare lämnade mej där hos Ingela, å hjälp tänkte jag. Stort hus gör som man vill med det mesta, mobiltelefon hela tiden. Pratade så gott som i telefon hela tiden. Med barnen, med darling och tjejerna på kåken!
Hälsade på Ingelas två vuxna barn med familj i Bergvik...var ut och handlade lite.
Detta kom att bli en kort tid, tror det var dag tre på kvällen. Jag mådde jätte dåligt och hade någon erbjudit mej att inte stanna i detta jordeliv då hade jag följt med. Mådde återigen super dåligt, jag bara låg den dagen orkade inte kliva upp mina tårar bara rann och jag lossades sova när Ingela tittade till mej.
Det som kretsade i mitt huvud nu: JAG SKALL HÄR I FRÅN TILL VILKET PRIS SOM HELST!! Innan detta dygn är slut, torkade mina tårar och packade det viktigast i en väska i min tvättkorg och bar ner den och sa åt ingela att jag tvättar lite i morgon. Gick tillbaka upp på mitt rum på övervåningen, ringde min darling och sa du, du måste hämta mej. Han undrade om jag blivit galen och jag sa att det är nära nu och jag tar livet av mej om jag måste stanna. Jag vill tillbaka till ANSTALTEN NU!!! Han trode jag blivit galen kanske du också som läser detta. Hur sjukt det än kan låta så hade jag mina tjejer mina "mammor" o "pappor" inne på anstalten, där var mitt hem tills den 24 Maj. Jag vill hem till anstalten Ljustadalen...min längtan var stor tillbaka jag kände mej trygg där med min "familj"

Kan du hjälpa mej darling??? Jag måste här i från!!!