MY DESTINY!: Oj då, vips så var den tillbaka!!!!

12 januari 2010

Oj då, vips så var den tillbaka!!!!

Nu händer saker, stegen kom tillbaka gjorde den och det är jag inte sen med att tala om. På samma plats den försvann så var den tillbaka och där personen i fråga förvarade den fanns där ingen stege längre.

Så det känns bra att stegen är tillbaka, det är ju endå svärmors stege sen hon bodde här i huset och den kan vara bra att ha.

Se om även taket kommer till sin rätta ägare också.

6 kommentarer:

Catta12 januari 2010 kl. 18:37
Men det är ju helt otroligt..Hur fan orkar folk??
Ahh,ursäkta,jag ska kanske presentera mig-Catta heter jag och tack för att en hel dag gick åt att läsa igenom hela din blogg..Jävla dig som fick mig att fastna här...(du fattar att jag skämtar)
Länge sen jag ramlade över en så intressant blogg som din.Kommer fortsätta följa den.
Vet inte vad jag ska säga mer än..Fortsätt precis som du gör å solla bort idioterna som inte har en aning om hur "livet" kan vara.
Kram på dig o stå på dig/er
SvaraRadera
Svar
Vilda 7812 januari 2010 kl. 19:48
Tack Catta för ditt otroligt fina inlägg... det värmer i hjärtat.

Ååå alla andra underbara människor också för den delen. För andelen skitstövlar är ju inte stor igentligen men dom ställer till ett rent helvete mellan varven.. men man får resa sej många gånger och i bland hinner man inte resa sej förän man sparkar på någon som redan ligger.

Ja häng med i bloggen du... kram Linda
SvaraRadera
Svar
Anonym12 januari 2010 kl. 22:30
Suck....taket kanske är hos sin ägare...vem som helst som jobbar och betalar skatt skulle ju i princip kunna gå hem till er och plocka på sig lite materiell skatteåterbäring!! Gapar och skriker gör du allt som oftast när ni får smaka egen medicin...se det som lärdom i livets skola i stället. Visst är det synd om människor som hamnat snett men du verkar ju inte lägga 2 strån i kors för att göra din situation drägligare heller,bara mer bråk, intriger och hot. Har sagt det förr, säger det igen....stackars era barn som får växa upp i sådan miljö!!
SvaraRadera
Svar
Vilda 7813 januari 2010 kl. 12:36
fast jag tycker ännu mera synd om dej som inte kan situtionen alls överhuvudtaget och du verkar inte besitta kunskap alls och du verkar ha bekymmer verkligen och gräver tydligen din egen grop som du faller i snart "igen" skulle jag vilja påstå och ja nog är det synd om våra barn som blir utsatta för såna som dej och några få till...
SvaraRadera
Svar
Anonym13 januari 2010 kl. 17:49
GÅ TILL EN PSYKOLOG I STÄLLET FÖR SOC!!!
SvaraRadera
Svar
Vilda 7815 januari 2010 kl. 20:18
jaa heller hur, annars kan jag hålla dej sällskap.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!