Jaa fy tusan är alldels blää hää och hängig! Orkar nätt och jämt med mej själv och skulle gärna vilja bli piggare just här och nu... men verkar då inte som så.
Natten krånglat som tusan också, för klockan tolv då koka pannan så det bubbla i kärlet här uppe... vi fick ner den till normala temperatuerer och fyllde på vatten. Halv döö var man och näsan krångla. Men jag sa det när vi la oss nu jävlar kan den väl inte koka igen, det bara glöde på botten i pannan. Tio över fyra var det färdigt igen, då väckte Oskar oss och grät då small det i alla element i hela huset och jag tänkte va fan!!!! Ner igen var vi och försäkrade Oskar om att det är pannan som kokar, mycket riktigt den kokade igen. Fyra timmar senare... förblir ett mysterium det då det knappt fanns nå kvar vid tolv då den kokade. Men det gjorde den i varje fall... kanske man inte skall säga "tomte jävel" nå mer som jag sa första gången när pannan kokade. För dom som tror på små nissar vet ju hur det är om man är jävlig på dom så kan dom jävlas tillbaka...
Så det hela blev ett resultat i att vi sov över i morse också, panik panik när man såg klockan var halv åtta. Snabba ryck! Men allt löste sej och alla kom i tid till sitt och grabbsen till dagis.
KP var hit en vända i dag också och vi pratade om lite allt möjligt, lite problematik blir det ju, vardagen, minnen, historier ja allt. Men jag skulle vilja tillägga då jag vet att en person tror att våran kontaktperson är här för att vi är vänner och att vi umgås. På sätt och vis blir det ju det, klart vi är vänner och klart vi umgås vi träffas ju. Men jag vill upplysa dej om att det är en insats från kommunen. Inget vi valt mer än att gått med på det. Å i dag är jag glad att vi gjorde det, för detta tror jag på och detta kan göra att man mår bättre (tids nog) man får saker gjorda och man får hjälp med saker man inte orkar och hon kan kommunicera i stället för oss med svåra grejor. Men som sagt detta är en återgärd ett beslut från socialtjänsten. Det är inget man bara får för att man ber om det!
I dagens läge känner jag bara att det är tur vi har henne, det är en lång resa men med motvind och medvind så hoppas jag på att allt blir så ordnat och bra som möjligt och man kan börja må bra igen.
Nu skall jag kolla med min familj om dom tänkt äta något i dag eller hur det blir, själv varken tid, lust eller ork med denna mat. Inte just nu när man är dålig i varje fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar