MY DESTINY!: Facebook!

15 augusti 2009

Facebook!

Fan vad kul det är på facebook.com det måste ni ju verkligen skaffa om ni inte har det, eller också ge tusan i det. För skulle någon läsa som inte hänger med som det blev i kväll då är jag rädd för att psykakuten har några patienter till alltså, folk är stressad och kissnödig, man är rädd att djurskyddet kommer, och visa har fixat skrattmuff men ställer till det så man får in det i näsan.
Ja ni hör väl vilket tok, ja man måste verkligen hänga med där, fan vad kul vi hade där i kväll.

Men nu blir det sängen just tagit mitt överlevnads piller och tänker försöka sova i varje fall!

2 kommentarer:

LeMeNo16 augusti 2009 kl. 10:44
Hahaha! :-D Ja, där händer de grejer du!! Sjukt roligt hade vi de i alla fall. Även fast vissa kanske tycker vi borde läggas in. :-D Men de där är min humor de!!! Hahaha!!
Ni är bara för bäst, du och Madde!! <3
SvaraRadera
Svar
Madelene17 augusti 2009 kl. 07:58
Haha! Ja, skoj hade vi! :0) LOVE er tjejer!! :0)
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!