Ja det gör dom faktiskt och har gjort det mest hela tiden sista en två veckorna och det, känns som om att man gör ta me fan i mej allt, man kommer i tid till det och de och man går på allt som skall vara, man är sammarbetsvillig. Jag här han där och så där ja ni vet, någonstans känns det som om att i dag kan jag inte ge mer än så för det finns inga fler planer än så, så det känns som om att jag har nåt mitt tills idag för inget mer har liksom kommit efter eller hur jag skall säga utan allt görs i takt det kommer liksom. Men endå så kommer den där känslan, det krävs så mycket och man måste vilja och man måsta våga och satsa och hej och hå.... men vad gör man då liksom. Jag tycker det jag, så långt man kommit tills i dag liksom o.s.v
Men jag vet inte, för ja nej det räcker inte liksom, jag får den uppfattningen spelar ingen roll om jag hugger av mej armarna för att visa... utan det blir mer ja men vi tar det här och det här så kan du sitta där du sen, sen vaddå när det är försent är det inte nu när det går åt rätt håll då vi skall "hänga" ihop då. Blir alldels yr i skallen av detta och detta har kretsat i min hjärna dom sista dagarna. Men det kanske känns bättre i morgon eller slutet på nästa vecka det vet jag inte.
I dag känns det bara som om att jag/vi ger allt, men det räcker inte. Ååå måendet fick sej en rejäl smäll ner i skorna igen, fast en jag vet att ja gör allt som krävs, vad skall man göra liksom.
Nepp tänker ta mina tankar och snart hoppa i säng och tänka på dej min man som jag älskar så otroligt mycket och alla våra underbara kidds, love you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar