I Augusti -05 inställde jag mej på anstalten Ljustadalen, i sundsbruk i Sundsvall.
Minta tankar och känslor fick mej att må precis som jag gjorde i häktet, inga staket runt anstalten, å jag tänkte, tänk om jag bara tröttnar och går här i från då. Nu blev det en kamp mot mej själv.
Två stycken ur personalen, plitarna hälsade mej välkommen och det blev inskrivning och fick lämna alla mina saker i ett rum där dom skulle gå igenom allt. Man fick ha med det man ville, alltså lagliga saker. Lämna pissprov och visad in på avdelning och detta var närmare middagstid.
Blev visad runt bl.a till mitt rum och för närvarande fanns det 15 tjejer på anstalten och jag fick ta en säng i ett dubbel rum då anstalten har 20 rum. Inne på anstalten fanns det ett storkök där några tjejer jobba, det finns även en skolsal där man kan gå data kurs eller läsa ämnen, körkorts terori o.s.v. Tre stycken tv rum, tvätt möjligheter, rökrum, ett stort rum som man brukar göra lite gruppsamtal, två telefonhyttar, ute finns slingan som man kunde gå lekplats för barn som kom till anstalten, kanske vars mamma satt. I källaren fanns det träningsmöjligheter, gym och solarium. Även anstaltens större tvättstuga där en intagen hade hand om anstaltens tvätt såsom t.ex mattor o sängkläder.
Sen fanns det tillhörande kontor där anstalts chefen, säkerhets chefen och ekonomi sidan satt. Sen även kontor och allrum för personalen, s.k plitarna.
Blev ensam lämnad och jag gick ut och satte mej med Mary och Julia för dom satt ute och fixade naglarna så jag slog mej ner och tände en cigg och dom undrade hur länge jag skulle vara där och sa att det skulle jag få datum på i morgon. Dom undrade lite vad man satt för och så där och snacket var i gång. En tjej som jobbade i köket Petra kom ut hon också.
Middagen kom och vi gick och åt, sen dök det upp lite tjejer som varit på permission och huset fylldes på.
Började prata med fler och fler där inne, väldigt trevliga tjejer.
Kvällen kom och klockan nio kom kvällspersonalen så då låstes dörrarna ut mot slingan och klockan tio låste plitarna dörrarna in till själva avdelningen där vi tjejer har rummen. Å var det något speciellt efter det fick man ringa på klockan vid dörrarna så kom personal in.
Den natten sov jag inte mycket, mina tankar gick till barnen och min älskade darling!
Inlåst på kåken och fråntagen verkligheten och krav och livet utanför dörrarna!
Överlever jag detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar