Hur det hela började? Del 8

Ja det var hemskt att åter igen skiljas på det sättet, detta trodde man inte den dagen vi tittade ut på gården och hade en polisbil där.
Fruktansvärt alltså!!!!!
Vägen hem blev lång, mina tankar fanns i darlings hjärta och vi skulle höras på telefon så snart han kunde. Snart var jag hemma hos BARNEN hade inte sett dom på fem veckor och det kändes som år.
Telefonkontakten behöll vi naturligtvis, helt klart varje dag!

Dessa två veckor blev långa, man väntade domen och den kom med chock. Jag blev dömd till tre månaders fängelse plus skyddstillsyn och darling två år och fyra fyra månader.
Kändes som man bodde i helvete, jag levde på mina samtal till darling och mina barn. Resten var ett rent helvete!!
Dagarna gick och det skulle komma att bli en ny rättegång i hovrätten, darling överklagade sin dom och åklagren Ranka överklagade min dom.
Det nya domstolsbeslutet kom, darling fick sitt straff utan förändringar, dom kvarstår två år och fyra månader och jag döms till 15 månaders fängelse. Jag tänkte jag orkar inte med det här jag kan inte sitta inlåst så länge och jag vill inte vara utan darling i två år och fyra månader, vi hade ju det så bra! Varför har vi gjort det vi gjort? Synd att vi inte åkte dit på första inbrott, synd ingen satte dit oss mer än till soc om vad vi gjorde nattetid, till och med polisen viste.

Själv mådde jag så dåligt under detta år jag blev hemma innan jag åkte in och hade psykolog hjälp(plus självmedicinering för att ens orka leva) det var tur barnen fanns med mej på utsidan och darling på insidan annars har jag inte suttit här i dag det är jag rätt säker på.
Jag trodde att fängelset kommer att vara exakt som häktet. Å jag kunde hängt mej i häktet för dom fem veckorna och nu 15 månader, var detta slutet på detta jordeliv??? Jag sökte uppskov hela tiden och fick det beviljat, men det kom en dag det inte skulle gå längre.
Jag började mogna på under året jag var hemma för att ta mitt straff och pratade med anstalts chefen om inställelse och då fick jag höra "du är efterlyst" du bör komma till anstalten helst nyss för det är en tidsfråga innan polisen hämtar dej. Packade mina väskor och på morgonen eftr sa jag hej då till barnen viste inte när jag skulle få se dom igen? Snart? Någon månad? 15 månader? Barnen grät och jag grät! Jävla helvete varför varför, men jag hade inget val. Jag måste lämna barnenen!

I Augusti -05 inställde jag mej på anstalten "ljustadalen" i Sundsvall, Sundsbruk!