Kommentarer!

Skitans skoj är verkligen med en massa kommentarer! Så man i samma veva kan snacka med varandra lite och folk får komma med en massa frågor och tycken o.s.v och jag svarar som sagt tillbaka. Jag säger det igen, jag är ingen höjdare på att skriva, stava, läsa och allt vad det nu innebär med en blogg. Så jag missar säkert en massa med stavningen och det men så där och det bjuder jag på det gör mej inget. Är den jag är oavsett hur duktig man är med svenskan. Så det jag menar är att missar jag någon fråga eller så, fråga om igen så kommer det ett svar.

Men som sagt mycket skoj är det med alla kommentarer, blir bara lite svårt att veta hur mycket man skall skriva om andra och sej själv och allt möjligt det är hemskt lätt att bara gå på och matta på. Finns så mycket som rör sej i min skalle så man får liksom tänka efter också. Sen är det fläckvis beroende på mitt humör och tålamod också, som jag tyvär inte råder över så det kan bli väldigt hårda ord och så vidare jag är den " handla först och tänk sen" men denna blogg handlar mycket om att skriva av sej en hel del också. Där jag väljer att berätta en hel del.

Det som gör mej upprörd nu sista tiden eller tiden senaste kommentarer är det här med LVU och jag kan bli rasande riktigt alltså. För det är inget jag skrivit om i min blogg och jag tycker inte att den/dom som gör det har någon rätthighet att sitta och skriva såna där fula kommentarer heller. P.g.a då vet man inte vad det betyder, det är ett väldigt känsligt ämne speciellt personligen för mej med tanke på att vi har varit med om så många utredningar på oss och barnen och man blir ju som sagt livrädd över det där ordet. Så jag uppskattar om ni inte håller på så där, för ni har ingen rättighet att komma med såna där uttryck i varje fall. Dom där orden ligger på lite högre makter. Ta reda på i stället vad det innebär och titta på någon som har sina barn LVU:ad vilket helvete. Tycker det är så sorligt och jag finner dess mammor och pappor ha en enorm styrka, att förlora det bästa man har så där. Nää det är inte roligt, men jag beundrar dom som bara orkar leva vidare och kämpar. Ni är för underbara! Vill bara säga till er, stå på er!