27 oktober 2009

Höga höjder!!!

Japp nu svävar man på högre höjder! Ååå tänker vad fan gör du nere(?)

Närrå, har varit hos läkaren. Plågat och tvingat mej ditt en kamp som varit några timmar. Men hade kontaktpersonen med annars har jag inte ens gått dit kan jag säga. Ååå rätt ut i världen: japp jag var tvungen ta något för att ens klara av att gå dit.

Inte vet jag vad hon hette heller för det namnet gick inte uttala. Jag som har problem med svenska gramatiken en då!
Men hur som helst, hon hade väl läst journalen min men tidigare läkare hade inte skrivit om besöket ja mer än det här med blodtrycket som verka vara hans största intresse (hans läkarutbildning kan man ju ifrågasätta). Så där hade han skrivit mycket... ja ja fler som skakade på huvudet.

Massor av frågor igen och man försöker få med det mesta men det finns så mycket mer att ta på igentligen och då får man nog boka dubbel besök eller ett dagsbesök.
Men ja kände när hon sa att ja men kurator och x (väljer att inte säga det andra) om det vore alternativ då, så jag var liksom nära att återigen inte få hjälp med någon medicin så man åtminstone har lust att leva kvar i denna värld. Men med tanke på lite bakgrund och att jag själv hittat min "egen självmedicinering" så skrev hon tabletter.

Så nu får vi se dom om dom hjälper något, vet väl jag att det inte löser allt men det löser åtminstone något för min del i varje fall.

Sen hur det blir med det här med kurator eller nå kbt eller hjärntvätt eller vad det är och x det får vi se. För nog sova på saken!! Så jag lovar inget!

6 kommentarer:

  1. vadå sova på saken?? Ta emot den hjälp du får annars kan du ju sluta sitta där och klaga att du mår så dåligt också då! ALLT är värt ett försök, även för dig.

    SvaraRadera
  2. Krävs en massa energi och tålamod och vilja m.m för att kunna gå där regelbundet och ens sitta kvar på stolen. Det är inte så bara kan jag lova dej. Tro mej att må dåligt psykiskt är verkligen inte lätt och allt blir tufft. Ååå börjar jag gå så vill jag ju gå regelbundet inte en gång som avslutas med att jag går där i från för att jag inte orkar snacka om problem.
    Japp jag tar emot den hjälp jag får självklart, nu när man en gång fick hjälp. Men man skall hitta balans på steg ett också för att orka till steg två så det här är ju på lång sikt det kan jag lova. Men om jag når så långt att jag klarar av det de lovar jag inte.

    Självklart är allt värt ett försök, precis lika som man är värd en chans!!!

    P.s jajamänsan det är bara klaga på det i vårat land där fria åsikter och tankar är lagligt.

    SvaraRadera
  3. vad för slags tabletter fick du, antidepressiva?

    SvaraRadera
  4. ja d tar väl en månad innan du börjar märka nån skillnad. man kan även må sämre ett tag i början... men d e bara att härda ut. hoppas dom fungerar för dig

    SvaraRadera
  5. Ja tyvär gör det väl det och nog fan mår man sämre allt! värdelös dos känns det som. Men jag får ge det till tåls, men just nu inte värt att tänka på jag behöver AKUT något som fungerar!!

    SvaraRadera