Ja det känns som om att jag skulle haft en sån knapp allså fast monterad någonstans så det var bara av och på, för just nu är min hjärna och kropp uppe i typ 250 km/tim eller nå dumt...
Hjärnan går på högvarv likaså kroppen inte ro att sitta still måste göra något exakt hela tiden och man kan ju bli galen för sitter man då snurrar hjärnan i 250 också tankarna bara snurrar runt. Tycker att för stunden så är det för mycket, för mycket. Jag vet inte vilken del av det hela jag skall börja med alltså, så mycket har hänt på så kort tid i denna by, jag funderar över min far (traktorn som brann för oss var hans och hans lån, hans försäkring och allt och nu en skuld på 80 tusen som vi satt honom i, försäkringen vägrar betala ut något och vi har ej dom pengarna) mycket med kiddsen, diskussion om boendet om två av barnen advokat inblandad, Liams krångel med magen, Emil skall ha stödfamilj han med, vet inte vem bara, Oskar behöver hjälp med utredningen på habiliteringen i bollnäs, han skall bedömas igen, röntgen på honom snart igen, bör kolla upp andra saker vad gäller honom, en dotter som klivit in i tonårens värld, hot av en man per telefon som driver in skulder sen vårat gamla företag erikssons allservice, polisanmälan där. Jag borde fixa ordning mitt problem med mitt bråck operation nödvändig framöver, skulle ringt om provsvar på lever och sköldkörtel, borde äta den medcin mot högblodtrycket. Borde ringt läkaren åt mej och själv och sagt snälla hjälp mej!
Det är så mycket så jag har säkert glömt hälften om inte mer. Så mycket att ta i tur med men det händer inte nå. Min kropp säger stopp, jag orkar inte bara tänker en massa men nääää.
Är vid en gräns nu som gör att jag känner, jag orkar inte!
Men jag älskar mina vänner, mina närmaste, Liams stödfamilj och vår kontaktperson och min underbara familj min darling och våra älskade barn. Har då gett upp annars i varje fall, men tack vare er så. Kommer det en lösning något tag på det hela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar