MY DESTINY!: Dolda nr, förbjud dom!!!

31 maj 2009

Dolda nr, förbjud dom!!!

Hatar hatar dolda nr!!! Dom borde förbjudas!!! Svarar under inga omständigheter på det snart alls. Okej vet ja att typ myndigheter och sånt ringer, visst då svarar jag men denna helg har någon ring med dolt nr eller skyddat nr som det står ett x antal gånger och grejen är den att svarar man då vill dom inte säga nå, sjuk och slut i huvudet är då den människan!!! Så suck skaffa sej ett liv eller vad med i leken så får du leken tåla också, samma sak när man skall vara anonym. Jag ger mej aldrig aldrig!!!!
Så regel nr ett: Har man gett sej in i leken får man leken tåla enda tills det är GAME OVER!!!! Sen ger jag aldrig upp och kommer det fram sen då blir det konsekvenser, jaaaa!!!
Grrrrr!!!! Idioter!!!!

2 kommentarer:

Anonym18 juli 2010 kl. 15:32
HAHAHAHAHA....Regler DU HAHAHAHA!!!
SvaraRadera
Svar
Vilda 7818 juli 2010 kl. 22:43
Ja det finns Oskrivna regler också... det beror på ens handlingar.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!