MY DESTINY!: GRATTIS EMIL!!!!!!

28 augusti 2010

GRATTIS EMIL!!!!!!

Grattis Emil på 3-års dagen älskade gosse!!!

Pussar o kramar från Pappa o Mamma och alla syskon!

7 kommentarer:

Ewa30 augusti 2010 kl. 16:00
Tänkte tipsa om veckans blogg-tävling i min blogg. En design ligger i potten :)
SvaraRadera
Svar
Vilda 7831 augusti 2010 kl. 13:23
oki doki :o)
SvaraRadera
Svar
Anonym31 augusti 2010 kl. 20:07
sicken go en gosse :)
SvaraRadera
Svar
Vilda 7831 augusti 2010 kl. 21:42
japp nog är han det allt :o)
SvaraRadera
Svar
Madde5 september 2010 kl. 23:31
Svar:
Ja det va verkligen riktigt trevligt att ses :)
Va så länge sen nu så.
Ja dom sprang överallt liam och emil haha ;)
Men roligt att ses ändå.
Vi kommer säkert upp snart igen så ses vi då.
Jasså det tycker du? vi är ju som ett gift par vi ;)
SvaraRadera
Svar
Vilda 786 september 2010 kl. 00:16
Ja det gör vi....

Kram kram
SvaraRadera
Svar
Ewa Karlsson6 september 2010 kl. 11:56
En vinnare e dragen i veckans blogg :)

Kolla om det e du, annars tävla gärna igen.
SvaraRadera
Svar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!