MY DESTINY!: Trevlig Midsommar på er!!!!

25 juni 2010

Trevlig Midsommar på er!!!!

5 kommentarer:

Catta25 juni 2010 kl. 10:13
Detsamma :)
SvaraRadera
Svar
Fru Holmsten25 juni 2010 kl. 12:41
Glad Midsommar själv Linda.

Kul bild, men katten verkar lite fundersam du...
SvaraRadera
Svar
Vilda 7825 juni 2010 kl. 19:42
:o) Ja katten är väl fundersam på vädret om han skall få jaga råttor ute på ängen eller ta skydd under ett hus och leta sin råtta där :o)
SvaraRadera
Svar
Anonym26 juni 2010 kl. 07:14
men jäklar vilken härlig bild,
hahahaha, Skithärligt....
Önskar dig en skön helg å ha det så mysigt med basrnen.... Å katten=)
Nån dag kommer jag på kaffe....
Kramar dig... Anneli
SvaraRadera
Svar
Vilda 7826 juni 2010 kl. 08:34
:o) Ja gör det vännen, du är så välkommen så!
Tack för att du finns! Kramar i massor till dej!
SvaraRadera
Svar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!