Tja ba!!

Hej gott folk!!!

Hjälp vad jag saknar att blogga, bloggen måste ha betyt en massa. Nog för att man inte har skrivit om allt men man har liksom endå fått skriva det man tycker och känner för. Allt skulle jag inte kunna skriva om heller...

Tiden rullar på efter det som hänt! Ja tro det eller ej, föresten fundera inte på det. Detta är bara mina tankar och delar av mitt liv...
Så jävla besviken på mej själv så det finns inte, totalt jävla besviken, hur kunde man? Vad hände? Vart började det? Allt är liksom bara varför, varför, varför och jag kan inte komma på ett endaste svar.

Jag måste endå skriva delar av det här, för det känns som jag måste bara rensa lite och jag har starka planer på att blogga lite efter som i det jag tycker, tänker och orkar allt efter hur jag mår. I bland mer och i bland mindre, funderade på att köra gång en ny blogg. Men näää, detta är ju det jag startade för över ett år sen varför starta en ny. Man kan aldrig få en ny start på livet och "My Destiny" får leva vidare.

Kommentarerna kommer tillsvidare fortfarande att granskas innan publicering därför att detta är min blogg, inte min fiendes blogg och inte min väns blogg heller. Den tillhör mej, men kan just du komentera vänligt så ja, ja då publiceras dom och svar följer.

Som sagt, livet går vidare. Jävligt tufft är det och man känner ständigt det här orkar jag orkar jag, nya främmande saker dyker upp. Krav och saker och ting man skall följa, för mej helt nya saker och det handlar om rädsla för min del och då kommer det där klarar jag det orkar jag det. Jag gillar inte nya saker, man blir osäker och något man kännner med stora bokstäver aldrig och så testar man efter mycket om och men och vips så klarar man det.

Ja ni vet ju vad som hänt det är ingen hemligthet och det pratas om det lite här och lite där och mest överallt vad jag förstår. Men jag hör aldrig något, antar att jag skulle kunna gå förbi varenda människa och ingen skulle säga något eller fråga något (ååå finns det är dom få) Inte förän jag passerat då pratar med han/hon som stod där bredvid i stället. Men det gör inget, jag respekterar det. Ni kommer endå aldrig kunna påverka mitt liv, mina val, mina förändringar och inget annat heller. För det sitter hos mej, åå jag säger det igen. Jag gör endast förändringar för min egen skulle och för min man och våra barn.

Ja jag är dömd återigen för liknade brott och mitt straff fick en annan utgång än vad min man fick som dömdes till fängelse i tio månader och kommer hem mot hösten.
Jag dömdes för alla åtalspunkter, exakt samma åtalspunkter som min man, skillnaden var att jag hade en extra punkt men där rätten avslog den. Min dom blev skyddstillsyn då med övervakning och särskilda föreskrifter och vad dom innebär vet jag inte i dag då jag skall träffa frivården till veckan. En skyddstillsyn är i tre år och man har första året en övervakare. Skulle ja ha dömts till fängelse skulle detta då motsvara sex månader i anstalt. Jag är glad att jag fick denna chans, en chans om förändring, en chans om att ta och få den hjälpen man behöver och det göra jag, det finns massor och detta blir verkligen en spännande resa. Säkert många tårar, skratt, glädje och hat i en blandad kompott! Så det känns som om att allt går i rätt riktigt! Saknaden av min man är enorm likaså för alla våra barn, vi saknar dej så! Tillsammans klarar vi det här, men det är mycket tufft och jag skulle vilja säga så tufft att i bland känner jag faktiskt hjälp klarar man det här. Men hela tiden tar man sej över ett nytt hinder och jag känner så länge man inte gett upp har man inte förlorat heller!