MY DESTINY!: Borta????

12 november 2009

Borta????

Ja men jag finns kvar här i varje fall :o)

Ville bara säga det!

Let`s play the game you begin!

8 kommentarer:

Anonym13 november 2009 kl. 19:33
What game and with whom?
SvaraRadera
Svar
Vilda 7813 november 2009 kl. 20:07
Sånt märker man :o)
SvaraRadera
Svar
Anonym13 november 2009 kl. 22:27
Hur då?
SvaraRadera
Svar
Vilda 7813 november 2009 kl. 23:04
vet inte ja, har du något förslag anonym?
SvaraRadera
Svar
Anonym14 november 2009 kl. 14:07
Vet du inte skälv ?!?! Ditt inlägg, dina ord...spelar du spel mot nån som du inte vet om? Lanar du, eller?? spelar du på nätet??..mot nån du inte känner? (fniss)
Rolig du...
SvaraRadera
Svar
Vilda 7814 november 2009 kl. 14:16
Tur du skrattar då :o)
SvaraRadera
Svar
Anonym14 november 2009 kl. 15:38
Mm...!
SvaraRadera
Svar
Vilda 7814 november 2009 kl. 16:02
Män da! :o)
SvaraRadera
Svar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Linda heter jag 31år och lever tillsammans med mitt livs största kärlek o man Magnus 35 år och våra sex barn födda -97, -99, -01, -02, -07, -08.

Vi är även föräldrar till en liten Ängel Mio han föddes den 26/1 -10 och var då 16 veckor gammal p.g.a att jag har en försvagad livmoder så kunde graviditet inte fortsätta och han fick bli den finnaste ängla pojken våran lilla prins.

Denna blogg handlar om våran familj som bor här i Edsbyn i Hälsingland. Som trotts alla odds bor och lever kvar. Jag och min man har avtjänat långa fängelsestraff. Där jag dömdes till 15 månaders fängelse och min man 28 månaders fängelse. För 52 åtals punkter bl.a grova stölder och grov misshandel.

Denna blogg handlar om livet före anstalt, livet under anstalt och om hur tufft det är att återigen komma på utsidan och bli accepterad av samhället vi lever i. Där många inte glömer vad man en gång gjort. För oss känns det som, en gång dömd alltid dömd.

Här blickar jag tillbaka till uppväxten, om livet på anstalten och livet här och nu. . .

Vi är en familj som försöker klara av livet i ett litet samhälle och bygga upp ett förtroende och finnas här för våra barn. Vi försöker att stå på egna ben med hjälp och stöd från socialtjänsten där vi bl.a har en kontaktperson. Vi har mött många motgångar och många i samhället är emot oss, men vi kämpar på och så längen man inte har gett upp, så har man inte förlorat.

Förlorade vi (?) Gav vi upp (?) Trodde aldrig efter detta straff vi avtjänade, att något sådant skulle hända igen, men det gjorde det. Vi är återigen efter många års kämpan tillbaka i ruta minus ett, vi dömdes i Maj -10 för åtta stycken stölder , där jag dömdes till skydstillsyn med övervakning i kombination av särskilda föreskrifter och min man tio månaders fängelse.

Denna gång till skillnad från föra är att vi kommit till insikt med vårat kriminella tänkande och hjälpen finns och hjälpen tar vi. Denna gång skall vi lyckas!!