Det blev mat i dag också!

Jaa tänk att det blev mat i dag också det trode jag inte ett tag, gav upp dom två första gångerna. Gick inte omöjligt!
För det första så har man en så gott som tonåring som fastnat i spelets värld d.v.s DS spelet (men det är kul för det var en julklapp och lika popis ännu) Emma och Oskar dom försvann som ett skott och byggde lego och var absolut inte hungrig och darling och Simon var nere på slutspurten i alfta på hundutställningen. Å Emil och Liam var bara ovänner och på dåligt humör båda har mest bara gråtit och skrikit hela dagen. Gjorde två tapra försöka att börja steka fisk, men nääää han bara knäppa på platan så hände något i Emils blöja eller så låg Emil på Emil, eller också så biter dom varandra eller när Emil får in ett riktigt wrestling grep på lillebror så han åker i golv. Gissa om att jag HATADE mat mer än vanligt! !
Fan så les ja var där ett tag, talade om för kiddsen att det ligger till som följer att jag har en hjärna, två öron, två ögon, två ben och två armar så det blir ingen mat, det finns fil och mackor!!!! Grrr... så les!(men mat blev det när darling och Simon kom hem, se själv, bevis på kort!)

Jaaa vilken morsa, men det är inte lätt när dom två yngsta har börjat, jag skall ta och filma något tag så skall ni få se ett avsnitt hur dom låter och jag menar på Emils vakna tolv timmar så låter han så här tio tim. Man blir rätt frustrerad och så jävla les så man skulle kunna stänga dörren och gååå...
Jupp det är sanningen men det är vad jag känner, men jag tror dom flesta kan känns så många gånger. Visa säger ååå sova en hel natt skulle vi/jag vilja göra, men att höra ens unge skrika och gråta och kasta sej i golvet så det smäller och vara hysterisk och sparka i väggar och slå i dörrar så gångjärnen går sönder time ute och time in det är super drygt åt huvudet.
När vi har barnvakt då är det för att slippa "utbrotten" så att säga, så att man psykiskt i huvudet får vila, för man blir så trött i huvudet så det finns inte.

Men ärligt talat så har vi nämligen fått lite hjälp via kommunen och därav insats till oss och grabbarna. Det handlar mycket om att jag gått in i väggen också och är ingen TERMINATOR heller, försöker bara var mamma.

Men än sak är säker, älskar min man Mange för alltid, utan honom och våra underbara barn finns inte jag heller.