Jaaa jag lever och jag är med. Har bara inte orkat blogga nå, vet inte men varit så där borta bara. Inte funnits så mycket att skriva om tycker jag... Det är ju alltid lättare att skriva om man har något att skriva om, men jag vet inte om jag har så mycket att skriva om heller.
Har inte hänt så mycket sen jag skrev sist heller... dagarna har rullat på bara. Men i ensamheten måste jag säga. Ja kiddsen var hemma i helgen och dom förgyller verkligen ens liv och man känner liskom om man inte hade barnen vad finns då, då finns inget liksom. Då finns det ju inget som inte är värt någonting, men dagarna där mellan läre ju gå en då och som sagt så finns det ju mycket att ordna upp.
Det jag ser mest i framemot nu är ju det här med utredningen om ADHD som verkar börja hända något med och det är tajm att träffa doktor L.A nästa vecka och jag vet inte vart dom närmast gör det heller, jag har hört man gjorde det i Bollnäs förut men att det skall vara Gävle nu. Men det gör inget, jag kan åka till världens ende också bara jag får göra den jag vet att jag har det, finns inget som jag är så säker på som det. Allt jag läst om, om adhd, adhd hos barn det känns ju liksom som om att dom beskriver en när man var liten och och allt vad vuxen adhd är, det är ju jag... klockrent!!! Vill ha den utredningen och hjälp med mitt problem för jag tror det är steg ett för att lyckas med resten... vill och jag längtar!!!!!
Kontakten med frivården funkar toppen den också, övervakaren ringer nog i mörra hoppa jag att han gör, har fortfarande B från frivården för det är inte klart med någon egen lekmanna, men jag tycker B är så himla bra så det gör absolut ingenting, han vet en hel del nu och det är jobbigt att lära känna någon ny och man skall älta om sina jävla problem från början till någon ny. Visst man behöver inte berätta allt, men det är ju bara om man kan prata om sånt som varit o.s.v för att någon skall lära känna en då måste man ju backa tiden en aning och jag känner bara blä häää för det. För jag tycker det har varit så mycket om sånt sista tiden så.... våran KP vi hade här hemma förut, som jag åtminstone har ett sånt förtroende för och som hjälpt en så in i helvete och KP betyde massor liksom och nu bara borta, saknar det faktiskt som fan. Jag hatar att lämna ut hela mitt jävla liv och sen skall inte personen finns kvar liksom, så har man blivit sviken så många gånger och det är inte kul. Därför att jag har knyta såna nya kontakter, nu har jag J på soc så länge men blir väl någon ny eller mer där också. ORKA!!!! Just i dag känner jag inte för det, för just i dag orkar jag inte berätta om mitt liv, mina problem och allt sånt. I morgon kanske, eller nästa dag. Ge det en chans, jaaa absolut det kan jag. Men jag hatar när dom myndighets personer bara försvinner!!!!! A jag saknar dej i massor!!!!!!!!!!!
I fredags fick jag ett smärre utbrott på dom inne där, kom bara pang bom och jag glömde tid och rum för jag var så jävla arg så det går inte att beskriva, så arg så jag fick en tavla mindre, den hoppa på mej, närå den satt i vägen för mej, pang sa det fast en inte tavlan gjort nå.... men jaha man vet inget föräns det är över men nu känns det bättre i dag för vi har endå pratat om den i dag och så klart handlar det om pengar, fan det skall vara pengar till allt... hopplöst!!!!!! Möte igen på fredag....
Jahapp har man gjort i dag då, inte mycket.... sov för läääänge kan jag säga. Klockan var tolv, men telefon ringde halv tio av J på soc, men jag orka inte svara. För jag var uppe halva natten med ryggen som krångla, månader har man haft ont i den och i natt var det hopplöst. Men det är väl som narkosläkaren sa när vi fick Liam, du bör kolla upp det där, för det gick knappt lägga bedövning och det vet jag, går inte ta där för det gör så satans ont och tappar känsel i benen känns som nålstick, man tror man skall dö om det fortsätter... får kolla upp det något tag. Skall i varje fall begära operation till vintern för jag läre bli av med bråcket på magen jag har, stort som en handboll och det är inte alls skoj, så blir det när man är snittad och lyfter, men det är ingen fara så länge bråcket sjunker in när man lägger sej, men operation garnaterar ju inte att det kommer tillbaka. Men bort skall det för denna gång i varje fall, så magen på vänster sida kan se normal ut också...
Nepps nu blir det annat....
See You!
